Nu har han plockat upp telefonen och svarat, Bob Dylan. Världen fick vänta länge på ett livstecken eller reaktion ifrån honom, efter överraskningen att han får årets nobelpris i litteratur presenterats. Bob Dylan har ett rykte om sig att vara lite svår och vresig. Även om han nu givetvis är en tydlig del av det kulturella etablissemanget, sågs han länge som någon form av rebell. Kanske skulle det här vara för finkulturellt för honom? Nu har han svarat, och beskrev sig själv som mållös och tacksam över priset. Det är dock tveksamt om han kommer till prisutdelningen.

En omstridd utnämning

Det har blivit en grej av att utropa “äntligen” när en nobelpristagare i litteratur utses. Oftast är det ironiskt menat. Gemene man har oftast inte läst så mycket av dessa författare innan priset delats ut. I Dylans fall var det annorlunda. Äntligen-utropen verkade genuina, men blandades också med annan respons. “Seriöst?” var en minst lika vanlig reaktion. Bob Dylan får Nobelpriset i litteratur för att han för vidare en muntlig berättartradition. Hans musik fångar upp den sortens berättelser på ett sätt som ingen gjort tidigare, menar juryn. Det är härifrån litteraturen har sitt ursprung menar man när man vill rättfärdiga utnämningen.

Mot nya tider

Många ser dock årets utnämning som ett sätt att popularisera priset. En krönikör gick så långt som att kalla det för “en trumpifiering” av priset. I så fall har just presidentposten i USA trumpifierats. “The times are a changing”, som Dylan själv sjöng 1964. Det är just det som sker. Nya tider behöver nya uttryck och nya sätt att beskrivas. Med 50 år på nacken som världens mest kända singer-songwriter ansåg man helt enkelt att att Bob Dylan givit ut tillräckligt mycket litterära mästerverk, i form av låtar, för ta upp kampen med författare och andra intellektuella om en plats i det yttersta finkulturrummet.