Ted Gärdestad är en av våra mest folkkära sångare, musiker och kompositörer, och trots hans tragiska levnadsöde skänker hans musik glädje till människor än idag. Gärdestad föddes 1956 i Sollentuna. Han var redan tidigt ett musikaliskt ”underbarn”: han komponerade sin första låt vid sex års ålder, spelade dragspel i SVT vid åtta års ålder och slog igenom som artist vid femton års ålder. Hans debutskiva, Undringar, släpptes 1972 av Polar Music, efter att Gärdestad upptäckts av Benny Andersson och Björn Ulvaeus. Björn och Benny medverkar även på skivan som kompmusiker, och Agnetha Fältskog och Anni-Frid Lyngstad körar. Redan på Gärdestads första skiva fanns några av hans mest populära låtar med, till exempel ”Jag vill ha en egen måne” och ”Snurra du min värld”. Gärdestad komponerade all sin musik själv, och hans bror Kenneth skrev låtarna. Tillsammans skapade de några av Gärdestads mest älskade låtar, som ”Sol, vind och vatten”, ”För kärlekens skull” och ”Satellit”. Den sistnämnda låten vann han Melodifestivalen med 1979. Han ställde upp i sångtävlingen sammanlagt fyra gånger som artist, 1973, 1975, 1979 och 1980. Om du är ett av de fans som fortfarande älskar Ted Gärdestad, och vill visa det, kan du till exempel beställa T-shirts med Ted Gärdestads namn. Du hittar massor av produkter med tryck på Medtryck.com.220px-Ted_Gärdestad_-_Ted_(1973_album)

Det är framförallt för Gärdestads storhetstid under 1970-talet som han är ihågkommen idag. I mitten av 1980-talet skulle hans liv förändras till det sämre. Då tyckte hans bror sig nämligen märka de första tecknen på den schizofreni som skulle hemsöka Gärdestad under hans sista år i livet. Det brodern märkte var att Ted verkade rädd och orolig, och var besatt av renlighet – han kunde till exempel inte gå på toaletten hemma hos brodern utan kirurgiska handskar. Dessa problem skulle förvärras till röster som skrek i huvudet på Ted och fick honom att skada sig själv och andra. Vid ett tillfälle skar han sönder sin hand med en osthyvel, vid ett annat kastade han tegelsten på passerande människor på Östermalm, och vid ett tredje trasade han sönder möblerna i sin brors hem. Sjukdomen drev honom till slut till att ta sitt eget liv – han hoppade framför ett tåg den 22 juni 1997, 41 år gammal.

Sedan dess har hans bror arbetat med en bok om Gärdestads år med sjukdomen. Brodern menar att tanken med boken är att ”ta bort skammen kring psykiska sjukdomar”. Han säger att Teds sjukdom var något de aldrig talade om rent ut, och alltid försökte dölja, för att det var så förknippat med skam. Det vill han nu förändra genom att vara öppen med sin brors öde.