En gång i tiden var till och med The Cure bra.

Den länge omtalade återutgivningen av Lustans samtliga album på CD ser ut att bli av; den 20 november släpps de med bonusmaterial och booklets på Hotstuff.

Hur man packar in S.P.O.C.K, Spetznaz och Code 64 tillsammans med The Kristet Utseende, Sabathon och Path Of No Return på samma båt har jag ingen aning om. Men folket bakom Arvikafestivalen har för avsikt att göra det och 7-8 December man kan alltså få sig en dos tung synth och metall på samma gång. Personligen vore det kul att se hårdrockarna stå och känga och syntharna stå och headbanga… en klunga kompetenta DJ:s finns med också för att säkerställa en konstant ljudmatta.

Hur som haver, läs mer och boka din biljett här.

(tack till ToHell som tipsade!)

Cat 5 – electro möter eurodisco möter, tja, Pet Shop Boys, kanske? – är med på Girl Monster, ett samlingsalbum utgivet av Chicks on Speed. Och det är fint sällskap man hamnat i: Le Tigre, Chicks on Speed, Client och Björk.

Laibach spelar på Mejeriet i Lund tisdagen den 28 november.

… så här låter det i presskitet till singeln Martyr som fått fungera som dragarspår till den nya Best of-samlingen:

On October 30th Depeche Mode return to the fore with the stunning single ‘Martyr’ – their first new material since the international Number 1 album ‘Playing The Angel’. Taken from the eagerly awaited Best Of collection, it’s a powerful, hypnotic track written by Martin Gore and deftly confirms the band’s iconic status.

Produced by Ben Hillier, of Doves and Blur fame, the new single is unrelenting, absolute Depeche Mode and sits immaculately amongst their luminous history. Surging with incandescent synths, a razor-sharp hook and Dave Gahan’s emotive claims of being “a martyr for love”, it is both irresistible and irrepressible.

Hur låter det då? Som en B-sida. Knappt. Videon, som skapats endast för bandets webbsajt och inte är något som kommer att visas i någon tv-kanal, är väldigt förvirrande då den består av klipp från diverse klassiska Depeche-videos (inte en bildruta med Alan Wilder förekommer) men det är åtminstone en kul idé. Till skillnad från Only when I loose myself, som fick fungera som dragarspår när samlingen 86-98 släpptes så är detta ännu ett släpp från DM som nog inte gör något större avtryck i historien.

(Kolla och lyssna genom att klicka här.)